Jag vet egentligen inte riktigt vad jag ska skriva. För inga ord kan beskriva den känslan som jag har inombords. De senaste två dagarna har varit som en dimma. De har varit fyllda med massa bra saker men det är som när man var liten och väntade på julafton. I 24 dagar räknade man ner sen poff så är den dagen här. Det är inte samma sak. Men nästan. I 10 månader och 20 dagar har jag väntat, längtat och varit nära på att ge upp, skita i allt och åka hem. Men så poff. Så är dagen här. Imorgon klockan 9.40 kommer Mattias med flyget.
Har nog inte riktigt fattat det än, fast ändå, på nått sätt. Är nervös, fast glad och så nervös igen. Städar och grejar. Även fast det inte kommer spela någon roll för imorgon är han här! Om några timmar kommer han sitta i mitt rum. Han kommer liksom vara här. Med mig!
Vill somna så fort som möjligt så att imorgon blir nu. Men jag vet att jag kommer ligga här i flera timmar och försöka, men det kommer inte gå! Haha tänk om jag försover mig. Det vore verkligen så typiskt mig. Längtar verkligen ihjäl mig!
Har nästan förträngt att det är julafton imorgon.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar