Sömntuta

Jisses vilken morgon jag har haft!
Vaknade i panik klockan 07.42!
Har missat alla bussar för att komma i tid till jobbet. Hinner inte cykla..
Vad gör jag?!
Jo jag ringer Jeanette, min underbara arbetskollega! En räddare i nöden!
Drar på mig nått som ligger slängt på golvet och kör in tandkräm i munnen åh springer ut till vägen!
Fick åka med henne och kom precis i tid!

Pinigt att försova sig såklart, men att ha sånna härliga arbetskamrater som verkligen ställer upp, det är något som gör hela min dag! Tack Jeanette!!!


Förövrigt så rullar livet på. Rugbyn börjar gå mot sitt slut. Bara några få veckor kvar. Kommer bli tomt, men lite skönt också. Har saknat mina sovmornar på helgerna;)

Nu i veckan ska vi ha visningar på lägenheten:( Lite tråkigt att behöva flytta. Men vad ska man göra, det är som det är. Har sakta börjat fatta att jag faktiskt kommer åka till Australien nu. Innan har jag gått runt i nån drömdimma som inte varit verklighet. Men som sagt.. Sakta, sakta börar det klarna.. Åh då kommer frågorna som alla ställt mig hela tiden men som jag allt gett samma svar på. " Det löser sig alltid".
Men kommer jag klara det?
Kommer jag kunna vara borta från Mattias ett helt år utan att bryta ihop totalt?
Kommer jag klara studierna?
Kan jag?